OS – första halvlek

lördag, 16 augusti 2008

Korrupta domare, gräs i banan, spruckna baddräkter, förkylning och kinesiska duvor som inte flyger svensk väg.
Bortförklaringarna är många, och mycket kan hända i ett OS, men det är alltid bara en sak man kan räkna med:
Svenskar gör vad svenskar gör bäst – de är sämst när det gäller.

Svenska kommentatorer är alltid roliga att lyssna på, det blir så genomskinligt ibland att svenskar inte riktigt behandlas som alla andra. Spelar Sverige dåligt i fotboll får man väl ta i lite extra för att det ska låta som att de har nån chans.

”Oh, vilket läge det kunde ha blivit!” – Ett citat som säger ganska mycket om fotbollsdamernas match mot Tyskland. Hade lagen bytt plats där och Sverige försvarade istället hade det låtit nåt sånt här: ”Ruskigt stabilt spel av svenskorna. Tyskland har inte en chans att komma förbi svenska backlinjen.”

Självklart finns det fler citat att hämta fram när det är OS. Några klassiker som reportrarna alltid kan slänga in är bland annat: ”ingen bra svenskdag” och ”under sin förmåga”.

Sen finns det ju faktiskt svenskar som överraskar och gör bra ifrån sig, och även om jag inte är från Skara från början kan man ju inte låta bli att tycka det är riktigt skoj att BÅDA cyklisterna som tog silver i början av veckan har gått på Skara Cykelgymnasium.

Det är även fascinerande att fundera över hur anpassade idrottarnas kroppar är till sporten de utövar. Smala och lätta långdistanslöpare, stora och urstarka brottare, simare med extrema överkroppar, överdrivet långa basketspelare… och lönnfeta herrar i damernas kulstötning. Möjligtvis att det inte är herrar, men det är nog ändå tur att det finns könstester i OS, för säkerhets skull.

Då är ju frågan. Vad kom först, hönan eller ägget? Utgår idrottarna från sin fysik när de väljer sport, eller formar sporten kropparna på det viset? Det är nog lite av en blandning. Simmarna formas nog, men man kan ju inte träna kroppen så den växer på höjden så man lättare kan spela basket. Eller?
Men hur är det med kulstötare, diskus- och släggkastare? Det kan ju vara så att man sitter i soffan dag ut och dag in och vräker i sig chips, tills man en dag tänker: ”Undra om inte jag skulle kunna hiva iväg en järnbit jävligt långt?”

Finns ju fler sporter att förundras över också. Gång. Eller ja, det är ju ingen sport egentligen, men av nån anledning är det en gren i OS. Vad är tanken där?
Den som vinner är alltså den som kan springa banan så fort det går utan att domarna märker att man springer. Det är ju så pinsamt löjligt när de visar tätklungan i slowmotion och INGEN har (minst) en fot i marken hela tiden – vilket är hela grejen med ”sporten”!

Två saker till för den här gången:

Michael Phelps: Mannen som är bäst i OS och den som har mest ”flyt”. Hur kan man hinna med att slänga iväg armarna nästan en meter medan motståndaren inte ens hinner glida 10 cm in i mål? Hoppas han tar 8 guld, det är han värd.

Usain Bolt: Förmodligen den grymmaste utklassningen jag sett i en stor final på 100m. Man gör inte så i den grenen, det ska inte gå.



Lämna en kommentar

En kommentar till “OS – första halvlek”

  1. Jenny skriver:

    Älskar att läsa din blogg *ler* Ha en superbra dag på jobbet!

Henriks Fotohörna
DSC_4876
DSC_5724
DSC_2280
DSC_2737
IMG_4302
DSC_2282
DSC_6084
oIMG_3116
DSC_1136
Arkiv
Kategorier